Att vara mamma till en superhjälte

Att vara mamma till en superhjälte är otroligt krävande men samtidigt en av de största gåvorna jag har fått. 

Min lilla superhjälte lär mig se på saker på andra sätt. Öppna ögonen och titta på saker som jag aldrig tittat på förut.
Fått testa mitt tålamod ut i gränserna samtidigt som jag fått lära mig att stora tvättlappar på kläderna är det bästa. 

Att strumpor som är blåa är inte samma som just dom blåa strumporna som superhjälten vill ta på sig just där och då. 

Och när jag tittar mig runt i min bubbla dom varvas av hopp och förtvivlan och en ständig kamp för superhjälten så står det en superhjälte brevid. 

Man hamnar lätt i ett fokus kring anpassningar kring den lilla superhjälten och man lör sig hela tiden vad och hur världen funkar ur ögonen på en liten. Hela tiden kämpar man och kämpar man. Samtidigt som den stora hela tiden för anpassa sig och lära sig att dennes syn inte är som den lilles syn. För att då samtidigt försöka lära sig förstå sin värld och sina känslor ska den stora superhjälten samtidigt lära sig att hennes värld inte ser densamma ut som för den lilla. 

Tänk vilken stor gåva jag fått som får vara mamma till mina superhjältar! 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mail

Hemsida:

Kommentar:

Trackback