juliussonkickan.blogg.se

Senaste 10 månaderna har varit ett mörker! Jag har inte alltid lätt att prata om saker utan stänger det mesta inne för att det är enklast så.

Men nu känner jag att det inte riktigt fungerar. Igår var det 10 månader sen Kaj lämnade oss min älskade farbror som varit en sådan otroligt viktig person finns inte längre med oss annat än i våra hjärtan. Han hade inte behövt dö! Läkaren som struntade i att hjälpa honom gjorde en sådan stor miss agg han fått indragen licens och inte får jobba som läkare längre, en klen tröst när min farbror fått sätta livet till.

Så i augusti började mitt psykiska mående svaja vissa dagar har jag inte ens klarat av att kliva upp ur sängen. I slutet av september hade jag funderingar på att hoppa av mina studier då orkade jag inte längre bearbeta min sorg och kämpa för min sons bästa. Men hotade styrka i mina vänner även om jag bara höll mig till några få så var det lilla jag orkade med.

Jag fortsatta med studierna och i nov vart min pappa dålig och inlagd på sjukhus det har varit en cirkus i sig men han låg på sjukhus tilloxjfrån till dec/ jan någon gång.

I januari gjorde jag mitt livs resa jag oxh 3 st till drog till Tromsö och under de dagarna vi var där njöt jag så otroligt mycket jag kände mig levande!

Glädjen var kort när vi kom tillbaka till Sverige hinner jag bara vara hemma några dagar sen ringer mamma och berättat att Berra har dött, han ramlade ihop framför min syster på en kryssning.

Det gick 8 dagar sen nås beskedet till oss att min sambos farfar gått bort.

Februari och mars var tunga månader där jag tappade livslusten totalt jag orkade inte leva jag sov knappt jag hade ingen ork men gjorde saker för att det är sån jag är.

Maj månad tror det var 6e opererades min pappa efter en tids vistelse på sjukhus det resulterade i hittills 12 operationer och för en vecka sen fick han komma hem men vi vet inte hur länge han kommer få vara hemma.

Folk har tyckt att jag varit frånvarande men sanningen är att jag inte orkat, det har tagit alldeles för mycket energi bara att koncentrera sig på att andas och jag har inte heller klarat av att prata om det .

Igår var jag med en nära vän och efter jag pratat lite med henne om mina sommar planer inser jag att jag borde stryka alla planer ställa in allt jag planerat och bara fokusera på att vila upp mig och försöka må bra, så får se helt enkelt om jag hälsar på alla jac tänkt i sommar eller om jag lägger kraft och energi på att njuta av att vara ledig tillsammans med mina barn ❤️.


Även om ni inte vet hur mycket ni gjort för mig hade jag inte orkat dessa 10 månader utan er ❤️